Domsord utan ande

Beskrivning

En vecka innan jul, den 17:e december 2018, stormar fem poliser in i Martin Bergström Cerds lägenhet i Haninge där han bor med sina två barn (samt för tillfället även sitt styvbarn). Han spärras in samma dag och kommer att förbli inspärrad i 6 månader, tills han slutligen frias kring midsommar 2019. Ett utdraget frihetsberövande – en tortyr – som i efterhand inte verkar ha bottnat i mer än en räddshågsen illvilja från släkt och vissa närstående; ett makabert skvaller som utvecklats till ett rykte som börjar sprida sig i byn, på arbetsplatsen, på skolan.

–Alla på skolan vet om dina konstiga dikter, pappa!

Några veckor innan arresteringen blev Martin Bergström Cerd nedföst från SOP:s – Stockholm Open Poetry – öppna scen för att ha läst upp (eller börjat läsa upp) ”en äcklig dikt” ur sin andra bok, Iranskan, följt av en smutskastning på nätet samma kväll [ett anmärkningsvärt fall av drevmentalitet,  red. anm.]. Vad är det som är så fruktansvärt provocerande med Martin Bergström Cerds ord, och varför lyckas inte (eller vill inte) folket/publiken/läsarna skilja på dikt och person? Kan det vara så att han utgör ett praktexemplar av syndabocken idag –Fadern, den EnsamStående, Författaren, det Rebelliska SjälvBenämnandet som sådant <Friheten>– som helt enkelt måste sättas på plats, skrapas och malas ned? Hur det än förhåller sig så har den fördömda Haninge-poeten med sin tredje bok Domsord utan ande -skriven i häktet, isoleringscell, under utredning, i väntan på rättegång- vuxit sig än starkare i sitt aktuella författarskap.